STORKYRO GAMLA KYRKA

Storkyro gamla kyrka, tillägnad helige Laurentius, är den betydelsefullaste historiska sevärdheten i hela södra österbotten. Den står mitt i landskapets äldsta bebyggelse och har härmed behärskat hela Nordkyro kyrkolän, varav det under århundradenas lopp har bildats inalles 27 socknar.

Traditionen vet berätta, att det på samma plats redan tidigare har funnits en mindre träkyrka. Den byggdes av munkar i klostret, beläget på den plats där Storkyro prästgård nuförtiden ligger.

Den nuvarande kyrkans äldsta bevarade del är sakristian på norra sidan. Den är byggd av tegel och är sålunda enastående i vårt lands medeltida kyrkliga arkitektur.

Kyrkrummet, som är av gråsten,är enligt traditionen byggt omkring den gamla träkyrkan. Strukturella omständigheter bevisar, att det är nyare än sakristian, sannolikt byggt vid slutet av 1300-talet.

Vapenrummet på södra sidan är byggt senare än kyrkrummet. Kyrkrummet är 33 m långt och 11.3 m brett och 24 m högt. Väggmurarnas tjocklek varierar mellan 160 och 200 cm.

Om kyrknas byggande, som med dåtida medel har varit ett verkligt jättearbete, finns mångahanda sägner. T. ex. lär en man vid namnet Tohni (från Töysä) ha burit en stor sten från Simpsiö by (4 mil härifrån). Han murade stenen i västra gaveln och därför kallas det runda rosenfönstret under denna sten för "Tohnis fönster". Detta fönster är förresten det enda fönster som ännu har den ursprunliga storleken. De andra fönstren förstorades i samband med reparationsarbeten år 1707 och då högg man upp ett nytt fönster i norra väggen.

Den betydelsefullaste sevärdheten i kyrkan är väggmålningarna. "Kyros storfurste"  Jacop Geet lät måla dem på sin egen bekostnad på 1560- talet. Målningarna täcker kyrkans väggar i tre rader ovanför varandra. Varje rad bildar en enhetlig bildserie, som börjar i norra väggens västra ända och cirkulerar medsols.

  • Den översta raden föreställer Gamla Testamentets berättelser från världens skapelse tills lagtavlornas krossande

  • Den mellersta raden föreställer Jesu liv och lidande

  • Den nedersta raden skildrar kyrkoårets evangelietexter

År 1666 lät Storkyros dåvarande kyrkoherde, antingen på grund av renlärighet eller därför att han ansåg målningarna för primitiva, belägga dem med kalkvatten. Så glömdes de bort för två århundraden. Väggmålningarnas existens uppdagades från gamla urkunder och avtäcktes år 1885.

 

I kyrkan kan vi också se träskulpturer. Den värdeffullaste av dem är den som föreställer kyrkans andra skyddshelgon, Sankt Henrik. Bilden av den korsfäste representerar sin tids lybeckska konstriktning. En av skulpturerna föreställer Jungfru Maria och en Helige Laurentius och ett munkhelgon.Alla dessa skulpturer är från 1400- och 1500- talen.Helige Georgs staty vid västra gavelväggen härstammar från slutet av medeltiden.

 

I det ena altarskåpet, i det så kallade Nådastolsskåpet, ser vi Gud Fader med den Kosfäste i famnen och med änglar omkring sig och i det andra, i Maria-skåpet, Jungfru Maria omgiven av helgon.

Under åren 1770-1771 förnyades kyrkans fasta inredning i rokokotidens anda. Då byggde man en ny predikstol och det nuvarande altaret. Det har också funnits en läktare baktill i kyrkan, men när väggmålningarna avtäcktes, revs den ned.Läktarbarriären med apostlarnas bilder flyttades till dess nuvarande plats.

Ända till 1750- talet har de avlidna begravts under kyrkans golv. I samband med reparationerna år 1770 övertäckte man gravkammare och tog kyrkogården i bruk.

I kyrkan har män och kvinnor absolut suttit på var sin sida. Också annars har vars och ens plats bestämts av världsliga värden. Förbrytelser har försonats i fotstocken utanför kyrkan.

Övriga föremål i kyrkan är två medeltida mässkåpor, den första finska Bibeln från 1642 och en minnestavla, som kyrkoherde Israel Alfrans familj skänkte år 1681. Den torde föreställa den gamla kyrkan i dess dåvarande skick.

Kyrkan har uplevt mångahanda skeden; invid dess vägg har klubbekrigare hållit rådplägningar, ön nära kyrkan anses vara avrättningsplats för ledarna, i närheten har hållits Henriks och Lars marknad, som har samlat folk ända från Abo och Stockholm. Omkring kyrkan har det funnits en hel "kyrkostad" med bodar, kyrkostall m.m. Alla dessa har försvunnit så som det vardagliga och timliga försvinner, men Guds hus väldiga murar står århundrade efter århundrade som symbol för evigheten och oförgänglighete.

Bilder från kyrkan finns här.